Theo vill ha en hund

Theo har älskat hundar sedan han föddes. Ser vi en hund ute ska han alltid stanna och titta, och gärna gå fram och klappa den. Som tur är har han bra hand med djur, och han är förståndig och frågar innan han går fram till en hund. Han har alltid sagt att han vill ha en egen hund, och de senaste dagarna har den frågan kommit allt oftare. Det är nämligen så att ett av barnen på hans dagis nyligen har fått en valp i familjen, och mamman brukar ta den med sig när hon hämtar på dagis.

Theo är förstås väldigt förtjust i valpen, som jag tror är en bichon. Han säger nästan varje dag att han vill ha en hund, som han förstås skulle ta hand om helt själv. Han kan visserligen mycket, men en femåring förstår knappast hur mycket jobb en hund innebär. Jag gillar också hundar, men inte så mycket att jag vill ha en själv. Det räcker med två barn. Jag vill inte ens ha en liten hamster eller ett akvarium, för det är ju så att det alltid är föräldrarna som har huvudansvaret för barnens djur, och det ansvaret sträcker sig långt upp i åldrarna. Därför tror jag inte att det blir någon hund för Theo förrän han flyttar hemifrån.
valparna
Jag har köpt en mjukishund till honom, som han blev väldigt glad för. Den ersätter ju inte en riktig hund, och han frågar fortfarande varje dag om han kan få en hund, men leksakshunden stillar i alla fall lite av hans begär. Han tar den med sig ut på ”promenader” i koppel, och den sover i hans säng. Han försöker till och med mata den ibland. Man ska aldrig säga aldrig, men leksakshunden är nog den enda hunden som kommer över vår tröskel.

Storstädning

Jag försöker städa ordentligt en gång i veckan. Ofta blir det ju så att man städar lite här och där efter hand. Det finns ju alltid leksaker att plocka upp och kladd att torka bort, och det blir snabbt rörigt med två små barn i huset. Idag var det dags för en större städning, med dammsugning, våttorkning och rena sänkläder till alla sängar.

Det tar lite tid att städa hela huset, speciellt när man har barn att ta hand om samtidigt. Jag försöker göra det mesta när lillgrabben sover middag, och sätter stora killen framför teven med en film. Egentligen tycker jag inte om att använda teven som barnvakt, men ibland är det smidigt. Jag försöker se till så att mina barn inte bara blir sittande vid teven för ofta, jag vill hellre att de leker och är utomhus så mycket som möjligt.

Det är verkligen otroligt hur snabbt barn lär sig hantera dagens teknik. Theo kan utan problem slå på en film, och han spelar också spel på datorn. Det är ju bra att de lär sig, för tekniken tar ju över allt mer i vår värld, men det är också viktigt att de inte blir för beroende av tekniken tycker jag. Om de hela tiden får allt serverat till sig, till exempel i form av dataspel, lär de sig inte att utveckla sin egen fantasi.

Nu är huset rent i alla fall, och alla kan njuta av rena sängkläder i sin säng ikväll. Just rena sängkläder är en av mina favoritkänslor. Det luktar så gott, och det känns så fräscht, speciellt när man kryper ner nyduschad. Vi har en stor och härlig kontinentalsäng som jag verkligen gillar. Jag behöver kunna sova gott för att samla energi till en ny dag med mina underbara ungar.

Förkylda barn

Nu har både Theo och Vilmer blivit förkylda, och båda ligger med feber i sina sängar. Theo brukar vara på dagis några timmar om dagen, men nu får han vara hemma. Även om jag är hemma varje dag, tycker jag ändå att det är viktigt att han får komma ut och träffa andra barn. Det är viktigt för att utveckla de sociala egenskaperna, och lära sig att fungera i grupp.

Hemma blir det ju ofta så att barnen får göra lite som de vill, till vissa gränser förstås, så det är också viktigt att de lär sig att de inte alltid är nummer ett. På dagis finns vissa regler som man måste följa, och det är på ett sätt lite träning inför arbetslivet tänker jag. Theo är en ganska bestämd kille, och det skulle inte förvåna mig om han blir någon slags chef när han blir stor. Han är liksom en naturlig ledare. Men det är bra för honom att lära sig att rätta sig efter andra.

Vilmer kommer också att få börja på dagis, när han fyller fyra. Jag tror att barnen mår bra av att ha en trygghet hemma när de är små. Dagis för barn från 1-3 år känns mest som förvaring, och för de som behöver det är det ju bra att det finns. Jag har förmånen att kunna vara hemma med mina barn, och då vill jag gärna bygga grunden själv, och inte lämna iväg dem för tidigt.

Nu ska jag laga lite mat åt pojkarna, och se om de orkar äta lite. Theo har redan kommit upp ur sin säng och satt sig i soffan. Jag tror att jag ska bädda med täcken i soffan, så äter vi där och slår på en film och myser tillsammans.

Nytt köksbord

Vi har funderat ett tag på att köpa ett nytt köksbord, och nu ska vi göra slag i saken. Det nuvarande köksbordet är gammalt och nött, och jag vill verkligen ha ett nytt. Jag har känt att det inte är någon idé att köpa ett nytt förrän barnen är äldre, de har ju en tendens att slå bestick i bordet och göra andra saker som kan skada. Vilmer har till exempel bitit i bordet. Därför tänkte jag vänta, och stå ut ett tag till med vårt gamla köksbord. Men nu har det faktiskt gått sönder. Det har varit lite vingligt ett tag, och nu lossnade ett av benen när Theo körde in i bordet med en liten vagn.

Visst kan man försöka laga, men nu har jag bestämt mig. Det får bära eller brista – vi ska ha ett nytt bord. Blir det fult får vi väl köpa ett till om 10 år eller så, när barnen kan uppföra sig vid bordet. Därför ska jag och maken bege oss till ett möbelvaruhus idag. Pojkarna får vara hos mormor och morfar under tiden, så att vi kan titta i lugn och ro. Vi tar nog inga bra beslut om de springer runt våra fötter, och klättrar i soffor och sängar. Vilmer tycker om att hoppa i sin säng, och jag tror inte att det skulle uppskattas av personalen.

Vi ska i alla fall försöka hitta ett lite tåligt bord, om det finns. Men det måste ju vara snyggt också. Jag tror att ett vitt bord kommer att passa bäst i vårt kök. Nu har vi haft ett träfärgat bord, och det ser lite trist ut. Stolar måste vi förstås också ha, som matchar till bordet. Jag hoppas att vi hittar något bra!

Utflykt till skogen

När jag hade fått upp barnen ur sina sängar och fått i dem lite frukost gav vi oss ut i skogen. Det finns nog ingen bättre lekplats än skogen. Där får fantasin näring, och barnen får lära sig att leka med det som finns. Kottar kan till exempel bli kor som behöver en hage av pinnar, och det känns mycket roligare än att sitta hemma på golvet och leka med kor av plast.

Skogen är också en bra plats för barnen att öva på sin motorik och kroppskontroll. Där finns stubbar, stenar och annat som man måste kliva över, och man kan balansera på stammar och klättra uppför branter. Det måste självklart göras under uppsikt, men jag tycker inte att man ska skydda sina barn för mycket. De behöver få misslyckas, och klara av saker på egen hand.

Barn behöver också få smutsa ner sig. Det finns som bekant inget dåligt väder – bara dåliga kläder. Ska man till skogen får man klä sig efter det, och då gör det inget om barnet sitter i blåbärsriset och äter blåbär med hela ansiktet, eller hoppar i en lerpöl. Jag älskar att se mina barn upptäcka och använda sin fantasi. Theo springer runt och leker, och Vilmer som bara är två år gör saker i sin takt. Man får helt enkelt anpassa sig efter barnen, och man behöver inte gå långt för att ha utflykt.

När barnen har fått några timmar i skogen, med varm choklad på en stubbe och massor av lek, fantasi och upptäckande, somnar de gott i sin säng på kvällen.