Ett syskon?

Wilmer är ingen bebis längre och Theo är stora killen nu. Det betyder att människor i min omgivning börjar fråga om det ska bli en till eller om vi är klara nu. Det känns lite konstigt att prata om barn på det viset, och för mig är det inget jag tänker bestämma nu. Just nu har jag fullt upp med två barn. Om några år kanske jag känner annorlunda. Jag skulle inte ha något emot en sladdis om vi skulle vilja ha fler barn i framtiden. Men jag tänker inte skaffa ett till barn bara för att yngsta pojken snart är tre år och det enligt andra är ”dags”.

Skaffa är förresten ett dumt ord att använda. Man skaffar inte barn. Om det vore så enkelt så skulle det inte finnas så många barnlösa par. Man försöker få barn och sedan har man tur och får ett eller otur och inte får något. Eller så får man ett oplanerat. Det är ju sällan så att man kan planera och bestämma när man ska bli gravid. Så fertila är vi sällan, för det ska ju trots allt vara på rätt tid i cykeln och allt det där. Och dessutom slutar ganska många graviditeter i missfall så tidigt att man inte ens märker att man har varit gravid. Man tror bara att man inte blev gravid den här gången.

Just nu försöker vi alltså inte att bli gravida. Vi har ingen önskan om fler barn just nu. I framtiden blir det kanske ett syskon till, eller så blir det inte det. Vi kanske kommer på att vi vill ha ett till barn men inte får det, eller så fungerar inte preventivmedlet och ger oss ett barn trots att vi inte hade gjort ett aktivt val. Den som lever får se!